30 november 2011

Köpfesten

Utgångsläget är att jag inte köper nya grejer, men det finns undantag. När det gäller hantverkare, kreativa småföretagare, lokala ekologiska producenter av olika slag som jobbar för liknande värderingar som mina, då stöder jag gärna genom att köpa (inte bara för att köpa, men om det finns en produkt som jag behöver/som tilltalar mig).

Nu när vi snart ska fira den största konsumtionsfesten på året (julen alltså) så skulle jag (liksom kreativa Elsie) vilja uppmuntra er att hellre stöda lokala hantverkare än stora billighetskedjor. Om du ska köpa något vill säga. Man kan ju också baka en limpa eller laga ett kort.

Men åtminstone tänka efter lite. Och välja. Inte bara följa strömmen.

29 november 2011

Lite sådär smått julaktigt


Tre små burkar och en röd duk köpte jag på loppis nyligen.

Och idag gjorde jag kokosbollar efter att ha gått och trånat efter det hela gårdagen. Det var förstås gott! Kokosbollar gjorde jag och mina kompisar väldigt ofta som barn, med den lilla skillnaden att vi sällan orkade rulla bollar, vi blandade ingredienserna, delade massan på hälften i varsin skål och käkade upp allt på en gång. En riktig hälsokur.

En uppföljare

Det var många som kommenterade inlägget om köpfria dagen (eller egentligen handlade det om folks osakliga och hånfulla uttalanden om samma dag).

Många var överens om att dylika dagar (köpfria dagen, energispardagen osv.) är onödiga, eller i alla fall att det inte spelar någon roll vad man egentligen gör under den dagen. Någon uttryckte också irritation över att det finns de som stillar sitt samvete genom att inte köpa något på köpfria dagen men shoppar utan att tänka resten av året.

Jag tänkte förtydliga lite. Jag tycker inte att man gör fel om man shoppar på köpfria dagen, jag handlade själv mat och några saker på loppis. Jag (och många i kommentarsfältet) anser att dylika dagars uppgift är att uppmärksamma ett problem. Eftersom jag nästan helt har slutat shoppa så är de flesta dagar köpfria för mig och jag såg ingen anledning att fästa någon speciellt uppmärksamhet vid dagen.

Det som upprörde mig var att människor skriver omogna, osakliga och hånfulla kommentarer om t.ex. köpfria dagen. Tycker man att den inte ska finnas kan man väl föra fram en saklig motivering? De hånfulla kommentarerna kan man hålla till sin närmaste krets, inte skriva ut på nätet.

Sen vill jag tacka för att alla kommentarer som skrevs på min blogg var verkligt sakliga. Man får gärna kommentera på min blogg fast man inte håller med mig, så länge det görs sakligt. Så tack och välkomna åter!

28 november 2011

Bokrecension: Retroarteet

Dags för ett boktips igen. Den här gången en finsk bok, Retroarteet (rakt översatt "retroskatter") av Anna-Kaisa Huusko och Juho Huttunen.

Redan pärmen var för mig så tilltalande att jag knappt kunde sitta still på stolen när jag fick boken i mina händer. Och estetiken tilltalar boken igenom.

Retroarteet innehåller finsk formgivning från i huvudsak 1940-70-talet. Det är ingen stel faktakatalog utan en berättelse med vackra bilder. I en lättläst, flytande text får man intressant information om hur olika produkter har kommit till, vilka behov de har fyllt eller skapat. Formgivarna har en framträdande roll, jag lär mig nya namn och om formgivare jag känner till från förut lär jag mig mer vad de sysslat med.

Designklassikerna och de tidstypiska formerna och materialen får ett annat djup när boken berättar om olika faktorer som har påverkat industrin och formgivarna. Sådant som andra världskriget och materialbristen som rådde och om oljekrisen på sjuttiotalet som höjde priset på plast.

Det är också roligt att få veta att den orangea färgen på den klassiska Fiskars-saxen (som de flesta har hemma) kom till av en slump, formgivaren hade egentligen tänkt sig blått, grönt, rött och svart.


Boken är uppbyggd i kapitel utgående från olika material eller teman, t.ex. trämöbler, kökssaker, plast, lampor. En del designers har också fått en egen sida.

Ibland känns det som om texten och bilderna är två skilda böcker, som när det på bilden syns något som inte omnämns i texten och när allt som omnämns i texten inte syns på någon bild. Men det stör inte nämnvärt, alla bilder har tydlig bildtext (och det som inte finns på bild kan man ju googla). Jag antar att det är estetiken som har prioriterats och det passar mig bra.

Den här bilden framställde Savonia-besticken så fint att jag började fundera på att plocka fram mina ur skåpet, där de ligger långt bak (jag har växt upp med dem och var urled på deras utseende när jag flyttade hemifrån).

Många snygga lampor.

Det finns också ett intressant kapitel som diskuterar olika begrepp som retro, vintage och designklassiker.

Eftersom min finska är ganska knagglig trodde jag att jag mest skulle "läsa" bilderna men till min egen förvåning läste jag boken från pärm till pärm. Det beror nog både på att den är tydlig och enkelt skriven och att ämnet intresserar mig förstås. Efter att jag har läst boken tilltalar mig 40-70-tal (och speciellt 50-tal) om möjligt ännu mera.

Även bokens formgivning matchar sitt innehållet, den är enkel, tydlig, användarvänlig och vacker. Liksom den finska designen.

Är du ens lite intresserad av retro, finsk design, gamla saker så kan jag mycket varmt rekommendera denna bok.

Boken har jag på efterfrågan fått som gratis recensionsexemplar.

26 november 2011

Kan det vara sant?!

Den köpfria dagen som uppmärksammats nu i fredags/idag är tydligen något som retar upp Österbottens Tidnings läsare (på tal om upprörande debatt på nätet). Malin bjuder på utdrag från webbdebatten. Exempelvis: Utmärkt idé! Alla ni som hittar på diverse miljöfjanterier uppmanas hålla er borta från butikerna så alla vi som tänker annorlunda får shoppa rejält ifred. - "Thomas Illman". Och någon annan skriver att de ska uppmärksamma dagen genom att handla extra mycket liksom de brukar tända alla lampor på energispardagen.

Alltså va?!

Jag blir verkligen illa berörd. Jag blir arg för att människor är så egoistiska, jag blir ledsen för att människor är ignoranta, irriterad för att människor är föraktfulla. Och efter att den värsta upprördheten lagt sig så känner jag en stor besvikelse. Är det här mina medmänniskor? Tvåtusenelva.

Jag kan förstå att snacket om växthuseffekt och miljöhot känns avlägset och till och med tjafsigt. Jag är inte själv superpåläst när det kommer till de grejerna. Men jag tycker logiken är ganska enkel - om vi använder mera resurser än jorden i längden kan erbjuda, och fortsätter att lämnar efter oss enorma avfallsberg så förstör vi jorden på ett eller annat sätt. Att köra ner jorden i fördärvet är förstås en process som kommer ta lång tid ännu men jag har i alla fall inte samvete att slösa hänsynslöst med våra resurser.

Jag kan också förstå att man inte vill avstå från ett välställt liv, men att leva miljövänligt och spara på resurserna betyder ju verkligen inte att man behöver klä sig i juteväv och leva på stenåldersvis. Idag finns det så många alternativ och de miljövänliga alternativen blir fler och fler hela tiden.

Men det jag inte förstår är att man sitter inne med en så taskig attityd att man bara för att trotsa de som bryr sig om vår jord tänder alla lampor på energispardagen och shoppar extra mycket på köpfria dagen. Det kan verka som en obetydlig sak men attityden spelar en stor roll, i stort och smått.

Loppis och lediga dagar

Igår var jag sjukligt trött hela dagen. Så trött att jag inte ens orkade knäppa på datorn (i mitt fall är det väldigt trött).

I någon av de aningen piggare stunderna fick jag för mig att lämna lägenheten, trodde att det skulle få mig att piggna till.

Det här intressanta flyttlasset mötte mig i en korsning.

Jag besökte loppiset i Lappfjärd där det bl.a. fanns en ordentlig kakburk.

En skojig parfymflaska.

Och drömleksaken för ett hästgalet barn.

Trots att den här natten har fört med sig hälften mindre sömn än förra så känner jag mig piggare idag. Kanske också för att jag vet att vi ska ha en skön slappdag med skidåkning (på teve), vila och mat som ända program. Helger som är tomma i kalendern är något av det bästa jag vet.

24 november 2011

Debatt på nätet

Jag brukar inte kommentera tidningsartiklar på nätet, oftast inte läsa kommentarer heller. Om det handlar om något känsligt ämne (på Österbottens Tidning kan det förslagsvis vara religion, militären och utlänningar, på Underbara Claras blogg kan det vara feminism), då blir kommentarerna lätt väldigt spydiga och osakliga. Det är som om människorna vill missförstå varandra och passar på att ösa ur sig all bitterhet samtidigt. Och det i sin tur gör mig upprörd och misströstande.

Via en blogg länkades jag idag in på en krönika där det kommenterades mycket flitigt och spydigt. Krönikan i sig själv osade av förakt så stämningen var inte alls så konstigt. Jag ögnade lite snabbt genom kommentarerna och hittade ett par kommentarer som var mera underhållande än upprörande.

- Ja vad ska man säga om denna artikel? Nej den är så dum så det är inte värt att kommentera den.
- Men det blev en liten kommentar iallafall?

Hahaha.

Det kreativa rummet i väntan på den stora lusten

Det har inte hänt så mycket i mitt kreativa rum (låter roligare än pysselrum) de senaste veckorna. Eller, det är inte sant, det har uträttats en hel del här. Som att sy och blogga. Men vad gäller rummets utseende och ordning har inget hänt, förutom mera stök i kölvatten på mina förehavanden.

Det är alltså här jag ofta sitter. Jag tycker verkligen om hyllan som både fungerar som förvaring och arbetsplats. Men oj, vad jag väntar på att den stora lusten att reda upp ska komma till mig. För tänk hur fint det kunde bli! Nu finns det ingen tanke bakom något, så gott som allt på hyllorna har ställts ner i farten för att jag hållit det i handen och behövt en avställningsyta.

Men jag misströstar icke. Jag väntar tålmodigt på den stora lusten, för det blir bäst då. Jag känner mig själv.

22 november 2011

Kvinnor med eller utan makt

Ni kanske minns det här sjukt långa inlägget om tanttrenden som jag skrev?

Det var en till sak där i den där radiodiskussionen som jag hakade upp mig på. Jenny Damberg får frågan om hon ser något farligt i det nya tantbegreppet (och husmorstrenden), något som kan hota den jämställda kvinnorollen. Och det ser hon.

Det utger sig för att vara en feministisk handling, men hon tror att det mera handlar om att säga att "det är moderna tider och jag är en självständig kvinna men jag är fortfarande väldigt mycket kvinna så sååå farlig är jag inte".

Det här håller jag inte alls med om (eller så förstår jag inte). Jag skulle snarare vilja påstå att det är ett sätt att säga "det är moderna tider och jag är en självständig kvinna, och även om jag är väldigt mycket kvinna så är jag stark och tar makt". För alla kvinnor ska väl inte behöva ta sig an en traditionellt sett manlig roll för att kunna ta makt? Blir det inte fel då också? För det hon säger är ju att det traditionellt sett kvinnliga är ofarligt (maktlöst). Och så ska det väl inte vara?

Kan vi tala lite om vädret?

För min del fick det gärna komma snö nu. Anders påstod att de hade lovat snö till igår, att det skulle snöa tidigt på morgonen, att man troligtvis skulle få vakna upp till en vit värld.

Men icke, några plusgrader och regn. Och allt har fått samma färg som rapa (=lera).

Utsikten från vår balkong kommer knappast att bli mera vit under de närmaste dagarna heller. Jag tittar på tiodygnsprognosen och inte en enda minusgrader i sikte, inte ens nattetid. Den sista november förutspås till och med att vara så varm som 8 plusgrader. Vad är det frågan om?

Användes det slut på all köld och snö de senaste två vintrarna?

Nog för att vintern brukar vara väl lång och kall men i år har den låtit vänta på sig, och nu är jag faktiskt redo. Jag har till och med vinterdäck på bilen.

21 november 2011

Om ytor

Diskussionen om yta i bloggarna tycker jag blossar upp nu som då. Kaj tycker det blivit än mera yta och Linn tycker att han har fel och länkar till inlägg om djupare ämnen. Någon länkar till en intressant artikel om trams i sociala medier. Om att trams kan liknas med riktiga livets smalltalk, att allt trams ger oss möjlighet att knyta an och skapa förtroende. Intressant.

Lundagård, som är nominerad till årets snyggaste blogg (till finlandssvenska Bloggpriset), skriver genomtänkt om det här med yta och "glansbilden". Jag håller väldigt mycket med henne. Hon skriver till exempel att hon inte gör vackra inlägg för att försöka framstå som en lyckad människa utan för att få utlopp för sin skaparkraft.

Sen det här med den egna kroppens yta, utseendet alltså. Linn skriver om det också. Det som provocerar mig är en kommentar där någon skriver "Vilken kvinna är nöjd med sitt utseende egentligen?".

Är det så? Är de flesta vuxna kvinnor missnöjda med sitt utseende? Är det så förbaskat sorgligt?

Jag är nämligen nöjd. Jag har inte svårt att hitta en massa brister i mitt utseende om jag försöker, men varför skulle jag det? Jag har föreställt mig att kroppsmissnöje är något som hör tonåren till (det hände sig att jag som tonåring grät mig själv till sömns på grund av min otroliga fulhet). Men jag har föreställt mig att vuxna förstår att de duger bra som de gör och att man inte ska jämföra sig så mycket med andra och med ouppnåeliga ideal. Att man ska motionera för att må bra, inte för att bli smal. Jag tror att ju mer man funderar på sitt utseende desto ängsligare blir man. Kunde vi inte fundera mera på sådant som får oss att le istället?

20 november 2011

Ett till kort meddelande

Jag finns i Sibbo. Men när jag är tillbaka ska jag kommentera två intressanta inlägg om yta. Ytlighet i bloggar och kroppsfixering. (Man vänder ryggen till för en kort stund så fylls bloggarna med intressanta ämnen.)

18 november 2011

Kort meddelande

Dragkedjor hittades. Men sömn saknas. Måste åtgärdas. Vi hörs igen!

17 november 2011

Fredagsplaner?

Morgondagen blir en riktigt lång och händelserik dag. Den börjar som vanligt kl. 03.30 (jag borde verkligen inte vara vaken den här tiden) och slutar med julöppning på kvällen här i Kristinestad. Däremellan blir det ett avlägset loppis (jag är på jakt efter dragkedjor) och föreläsningar i Vasa. Vad ska ni göra?

16 november 2011

Olika sorters jobb

Ni vet hur man brukar prata om åtta till fyra-jobb. Kontorstid. Lustigt nog jobbar jag (ungefär) fyra till åtta nu istället. Morgontidning. Jag uppskattar otroligt mycket att ha dagarna fria. Och att stiga upp halv fyra på natten går oväntat bra.

Det är bara ibland, när jag bokat in för mycket annat program på dag- och kvällstid som det krisar till sig. Imorgon kommer till exempel min dag att gå ut på att först jobba, sen sova på förmiddagen och så jobba igen (ett inhopparjobb). Och sen direkt sova natt och så jobba igen. Men det fungerar. Tusen gånger bättre än "vanligt" heltidsjobb, då var jag alltid slut när jag var hemma. Nu är jag trött ibland och mycket pigg ibland.

Inkommande julpyssel

I kväll ska jag inspirera till pyssel på en pysselkväll med Marthor. Det blir mest papper, jul och återanvänt. Sitter som bäst och slänger ihop en massa exempel. Jag limmar, syr och stämplar.
Den 8 december håller Ida Haapamäki och jag julpysselkväll i Kristinestad, kl. 18-29. Vi pysslar julkort och paketerar av återvunnet material. Material ingår i deltagaravgiften 2 €, mer material finns till salu. Ta också med eget! I Kristinestads högstadie, handarbetsklassen. Anmälningar: ida.haapamaki@krs.inet.fi

Och den 14 december kommer jag att vara på Malakta i Malax och inspirera på en julpysselkväll. "Hanna Enlund kommer och visar oss hur man, i sann ReDo-anda, snyggt packar in julklappar med hjälp av det man hittar hemma, istället för att köpa julklappspapper och rosetter." Ingen deltagaravgift.

Även här på boggen har jag, närmare jul, tänkt sprida tips omkring mig.

15 november 2011

Glimtar av klänningen

I förmiddags jobbade jag vidare på klänningen. Det ser ut att bli riktigt lyckat faktiskt, så nu kan jag lugnt låta den vila några dagar när det kommer en massa andra grejer emellan.

Jag tycker om kontraster, t.ex. att blanda en blommig loppisklänning med en stilren, svart kavaj. Och den här klänningen blir nog ett ganska spännande möte om jag får säga det själv.
Modellen är rätt så gala-aktig, axellös och hellång. Men tyget är matt och blommigt. Och så blir det några detaljer i rosa (som syns på övre bilden).
Just nu gör jag allt för att intala mig själv att man kan vara galafin i något som lika gärna kunde vara mormors gardin.

14 november 2011

Klänningssömnad och sjuka knän

(Först en liten varning, om du ska gå på bloggalan och stressar över vad du ska ha på dig och vill ha "medstressare", läs inte vidare.)

En gala är ett utmärkt tillfälle att klä upp sig och jag vill förstås klä mig i något som passar mig. Med andra ord förbjudet att köpa nytt. Karin skriver att hon ska fynda i sin egen garderob och Elin syr sin egen klänning. För mig skulle väl något loppisfyndat vara det mest naturliga.

Det blir en blandning av alla dessa tre, dvs. jag ska sy en klänning av ett loppisfyndat tyg som jag hittade i mitt skåp (inget av tygen som syns på bilden).
En stor del av söndagen kröp jag omkring på golvet, ritade mönster, klippte och höll på. Det finns nämligen inget bord som är tillräckligt stort för sådana sysslor. Jestas, så jag saknade de enorma tillskärningsborden som vi hade i våra klassrum när jag studerade sömnad på yrkesskola.

Knäna värkte, fötterna domnade, jag beklagade mig inför sambon, gick lite haltande och kände mig riktigt gammal. Men förutom den lilla fysiska motgången så är jag ganska bra på gång. Vilket är helt fantastiskt i sig, jag är nämligen en gör-det-sista-natten-innan-typ.

Nominerad!

Hörni! Jag är nominerad till årets mest inspirerande blogg! Det är alldeles otroligt roligt.

Nomineringarna har avslöjats idag men redan i fredags ringde en redaktör från Österbottens Tidning. Jag ringer angående bloggpriset, din blogg är ju nominerad till årets mest inspirerande blogg... Efter samtalet tog jag en liten runda runt i lägenheten, studsade och jublade lite. Så glad blev jag. Ett stort tack till alla som nominerat mig, verkligen.

Ifall du är här första gången och kollar in de nominerade bloggarna har jag samlat länkar till några inlägg här som kan ge en ganska bra bild över min blogg.
Att gå på loppis är en stor passion för mig, så det blir en hel del loppisinlägg. Och bilder på fynd, här en smågalen matta.
Jag tycker också om att skapa, sy och pyssla allt möjligt. Att klippa och klistra med ord är en stor favorit. Ibland blir det till och med en liten tavla. Eller en moodboard.

Jag syr också grejer ibland. Som skopåsen på bilden, som jag för övrigt kommer att sälja nu när jag alldeles, alldeles nyligen startat mitt eget företag, med samma namn som bloggen. Jag har också t.ex. sytt en liten girlang till dörren.

Så gott som allt material jag använder är återanvänt på något sätt, hittat hemma, köpt på loppis eller fått. Så är det med nästan allt nuförtiden. Jag köper nästan aldrig nya kläder eller saker, utan så långt det bara går på loppis eller använder det jag har. Det här har blivit en väldigt viktig sak för mig. Jag ställer mig kritisk till det konsumtionssamhälle vi lever i och skriver om det ibland och försöker verkligen hitta min egna hållbara livsstil. Och hoppas kunna inspirera också någon annan att tänka efter.

Jag har bl.a. skrivit om att rösta med plånboken här och här.

Här skriver jag om den inspirerande föreläsningen Att Våga, och här skriver jag lite kort om att hitta balans i vardagen efter att ha varit sjukskriven, sagt upp mig och börjat ett nytt jobb på deltid. Och nu har jag en liten nyfödd bebis till firma dessutom.

Nu ska jag kolla in de andra nominerade bloggarna!

12 november 2011

En grön filtknöl

Ett av loppisfynden jag gjorde i Åbo förra helgen var en stor, tjock, skön, grön och fin filt. I alldeles superbra skick.
Den har redan installerat sig i soffan och hunnit användas och knölas till flera gånger om.

11 november 2011

Om den provocerande tanttrenden

Debatten om det nya husmorsidealet har snurrat en tid redan, speciellt i Sverige men åtminstone en del även i finlandssvenska medier. Om det finns läsare som inte alls följt med detta kan jag ge en kort inblick.

Den trend som verkar finnas band unga kvinnor att baka cupcakes och fixa i sitt hem har kallats ett nytt hemmafruideal och kritiserats hårt för att vara bakåtsträvande och rent av fräckt mot de kvinnor som tidigare kämpat för vår rätt i samhället och i arbetslivet. Underbara Clara som ibland har utpekats som en frontfigur för denna trend biter ifrån. Hon är feminist och frågar sig om en frigjord kvinna inte ska få välja? Clara har valt att arbeta i/med/kring hemmet, inte som sin mans obetalda hushållerska utan som egen företagare som de facto försörjer hela familjen.

Nå, nu verkar nästa provocerande kvinnoroll vara här, nämligen tanten!

Elin Ek vill med sin bok Supertanten ge tanten upprättelse. Hon kritiserar det slit- och slängsamhälle vi lever i och förespråkar sådana kunskaper och beteenden som kan anses som tanters. Som att inte slösa, laga och lappa, koka maten själv, ta hand om de saker man har, plocka bär osv.

När jag letade efter recensioner på boken hittade jag direkt tre kritiska inlägg och jag måste nog säga att det känns lite som att de här kritiska personerna inte vill förstå vad Elin menar, som när fan läser Bibeln (som Elin själv uttrycker det i radiointervjun jag tar upp längre ned). Jag känner ett starkt behov av att svara på de här kritiska inläggen. Så här kommer det.

Så här skriver Petra Jancov Picha på BreakfastBookClub:

"Trots att den är fin, välgjord och humoristisk tycker jag att den samtidigt hyllar hemmafru-idealet med alla sin tips om hur man kokar långkok, syltar och saftar."

Tips på hur man kokar långkok, syltar och saftar är väl snarare en hyllning till miljömedvetenhet. Hur man själv kan ta tillvara på det naturen har att ge. Det är smart för miljön, ekonomin och din egen hälsa. Inget som endast hemmafruar kan göra utan även den manligaste mästerkocken. Jag ser det inte som en fråga om vem som gör det utan varför man gör det - det är hållbart och smart!

Ingrid Lindqvist har skrivit krönikan Bort med tassarna från tanten på dagensbok.com. Jag tycker hon skriver ganska hånfullt om den här boken. Här kommer några utdrag.

"Jag är tant. Åtminstone var jag det tills nyligen då Elin Ek la beslag på tantbegreppet . . . Nu måste man svara rätt i ett tantquiz för att få vara äkta tant . . . Minst en miljon kvinnor från medelåldern och uppåt, helt olika individer, kvinnor med helt olika intressen och färdigheter blir med quizen fråntagna den självklara rätten att vara tanter. Begreppet tas istället över av yngre kvinnor som vill leka tant." Och håll i er för här kommer det bästa "Jag har inte läst boken men..."

Jag måste säga att jag tycker det är ganska fräckt att skriva en osande spydig krönika om en bok, utan att ha läst den. Redan på första sidan i boken står följande ord:

"För vissa har tanten plisserad kjol, för andra har hon lila hår, för somliga fyller man tant vid 50 och sedan träffar man 75-åringar som aldrig skulle kalla sig tant. Några är rädda för tanter - och andra för att bli en. Alla har sin uppfattning om vem tanten är och vad som är tantigt."

Det där med tantquiz:et är nog menat med humor och bör tas med en nypa salt. Det tror jag man märker om man läser boken.

Sen lyssnade jag på Tantfrossa på Kulurradion:Nya vågen, P1. Efter tips av en läsare här på bloggen. Vid knappt 15 min börjar en diskussion om tanttrenden med Elin Ek, Jenny Damberg och Barbro Hedvall. Det är intressant, lyssna gärna om ni har tid.

Barbro säger bl.a. att hon tycker det hela är bisarrt, hon har växt upp då de riktiga tanterna fanns och de var något helt annat, säger hon. De var kvinnor med ofta små omständigheter som tvangs vara sparsamma och ordentliga, och ganska tråkiga. Hon säger också att det här med att byta gardiner är tjafs, man har väl annat, viktigare att göra.

Elin håller med om att gardiner är en liten, fånig sak men lyfter upp det här med antikonsumtion som en viktig sak inom "tantskapet".

Det pratas också om att tanttrenden romantiserar något som förut var, som Barbro nämnde, tvång. De "riktiga" tanterna hade inget val.

Och jag skulle väl gissa att det är någonstans där som debatten blir känslig och provocerande. Vi som är unga idag kan välja att konsumera mindre och plocka våra egna bär. Vi tycker det är en bra grej och höjer upp tanten som förknippas med sådana handlingar. Medan de som hör till äldre generationer känner sig förolämpade när vi yngre får tanten (som levde ett hårt liv) att framstå som trendig och piffig.

Man kan se var det skär sig. Men samtidigt tycker jag det verkar finnas en ovilja att förstå varandra. För båda parterna tycker ändå lika om en del saker, t.ex. att det är en viktig sak att värna om miljön och tänka efter.

Så länge tanttrenden handlar om att man vill ta vara på kunskap och vettiga värderingar och föra dem vidare, och dessutom ge tanterna äran för det, så tycker jag det är en bra sak. Men jag tycker personligen att tant-begreppet också innefattar en viss ålder, där kan jag ge "tanttrendsmotståndarna" rätt. Jag skulle inte säga att jag själv ÄR en tant (ännu), men jag har kanske en del tantiga beteenden och åsikter, och är stolt över det. Jag tycker att ordet tant ska användas med kärlek och respekt, det ska inte kännas som ett skällsord.

Och jag tycker att man ska se tanttrenden mera som en upprättelse än som en förolämpning.

Vad tänker ni om tanter och tanttrend?

Bokrecension: Supertanten

Jag fick alltså Elin Eks bok Supertanten hem på posten och utlovade en recension.
Vid en första snabb genombläddring kan man lätt ta boken för en oskyldig, estetiskt tilltalande kokbok med lite husmoderliga tant-tips.

Men så fort man börjar läsa texten så framstår något helt annat. Tant används ofta som ett nedsättande ord och Elin vill ge tanten upprättelse. Hon skriver om tanten som en person med starkt civilkurage och med mycket kunskap om hur man hushåller (eller "snålar" om man så vill) med resurser som pengar och miljö. Kunskaper som har körts över av vår galna konsumtion men nu börjar bli populära igen.

Elin skriver så här i det inledande kapitlet:
Förr hette det långkok, nu heter det slow food.
Förr hette det billigt, nu heter det ekonomiskt.
Förr hette det hemlagat, nu heter det närproducerat.
Förr hette det snåla, nu heter det kostnadseffektivisera.
Osv.

Jag kommer att tänka på Underbara Clara och hennes radioprogram Husmorsskolan. Hon pratar också om att hon vill ge husmödrarna äran för den kunskap och de knep som idag framförs som heta trender (ofta) av manliga proffskockar.
I boken finns också några porträtt av kända kvinnor, eller tanter. Det finns en serie om Supertanten och en massa annat smått och gott.

Av sex kapitel handlar fyra om att laga något ätbart i köket, från husmanskost och sylt till kakor och karameller. De två övriga kapitlen handlar om sömnad och handarbete. De två sistnämnda blir ett väldigt skrap på ytan och jag tycker nästan att de kunde lämnats bort för att få en mera enhetligt bok centrerad runt recept. Fast det kanske också beror på att jag redan kan mycket om handarbete och kapitlen inte gav mig något. Förutom fina bilder.

Över lag tyckte jag om boken och jag tycker att den faktiskt fungerar som en hyllning till tanten och de kunskaper tanten besitter.

Men det finns en hel del som inte tycker det, märkte jag när jag googlade fram några andra recensioner. Den här boken har tydligen varit lika provocerande som Underbara Claras husmorsskola och kallas t.o.m. antifeministisk. Jag vill skriva ett inlägg i den debatten och återkommer med ett eget inlägg i ämnet.

Men boken kan jag rekommendera, speciellt om man tycker om att hålla på i köket, för den innehåller många recept. Och som sagt, fina bilder. Här kan man förresten provläsa några sidor.

På tal om

Förra veckan skickade jag in en etableringsanmälan för Hannas Virrvarr. Jag har ännu inte fått några papper tillbaka men antar att företaget är registrerat eftersom jag igår fick ett samtal av en försäljare som började ungefär så här: "Hej, du har visst en nystartad firma..."

Jag vet inte om det finns någon speciell fest man ordnar när man blivit med företag men jag tror nog jag kommer att vilja fira det hela. Men jag tror också att jag vill stöka undan julen först.

10 november 2011

Julkort och sneda kanter

Plötsligt bara anmälde jag mig som försäljare på julmarknaden i Corner, Kristinestad den 10 december. Utan att ha några färdiga produkter eller ens veta så noga vad jag ska sälja. Det blir åtminstone julkort.
Av gammal tapet och bokstäver klippta ur dagstidningar. Även bottenpappret på korten här under är återanvända. Ja, eller använda är de kanske inte tidigare men jag har köpt dem på loppis.
Som ni ser är korten olika stora och har inte riktigt raka kanter. Någon kanske tycker det ser slarvigt ut men det är meningen att de ska vara sådär. Det är en liten protest från min sida. Protest mot masstillverkat, förutsägbarhet och livlöshet. Jag vill att det ska kännas livligt, glatt och tillåtande. Samtidigt som det är fint.

9 november 2011

När dagen rinner ut i sanden

Förutom en bra morgon har det här varit en sån där trött dag som rinner ut i sanden. Jag har dem lite titt som tätt. Inte varje dag men varje vecka. Som en baksmälla påminner de mig om att jag absolut inte får glömma att ta det lugnt.

När det känns som om allt rinner ihop och flyter ut fungerar posten som en skön kontrast, som för några timmar ger struktur.

Supermorgon

I morse när jag delat ut tidningarna fick jag underlätta arbetet för en postutdelare genom att ta hem ett paket som var till mig. Det innehöll ett recensionsexemplar av Supertanten.
Jag hade sovit för lite och kröp ner i sängen igen. Vaknade några timmar senare och mjukstartade dagen med att läsa och bläddra i boken medan jag ännu låg kvar i sängen. Inspirerades att baka scones till frukost. Inspirerades också till tankar, jag ska återkomma till det senare.

7 november 2011

Mentorn

Det känns som om jag mest flängt omkring de senaste dagarna, det är något roligt någonstans hela tiden. Idag har jag träffat min mentor första gången, eller jag har nog träffat henne tidigare men inte i egenskap av mentor.

Kan du berätta mer om mentorn? Hur fick du en och vad ska hon/han göra? Undrar Karin och kanske någon annan.

När jag på allvar började närma mig ett beslut om att registrera ett företag kände jag ett väldigt behov av att ha någon att berätta om mina planer för. Ett bollplank och någon att söka stöd hos. Alltså någon form av mentor.

Peppe har flera gånger tipsat om att en mentor är ett bra sätt att utvecklas i sitt jobb. Hon fick sin mentor genom att helt enkelt fråga en person hon såg upp till och tyckte skulle vara lämplig. Jag gjorde likadant.

Jag ville att min mentor skulle vara en kreativ, företagande kvinna, lite äldre än mig. När jag funderat en stund hittade jag henne långt ute i ytterkanten av min bekantskapskrets, tog mod till mig och frågade. Hon tyckte det lät toppen. Troligtvis kommer vi att träffas nu som då och prata om det som känns angeläget just då. Under väldigt fria former.

Det finns också mera ordnade mentorskapsprogram där man har möjlighet att paras ihop med en mentor. Men det känner jag inte till närmare. Någon annan som gör det?

6 november 2011

En liten Åbovisit

Den lilla bloggtystnaden beror på att jag gjort ett litet gästspel i Åbo. Jag besökte mitt gamla jobb på Folkhälsan och föreläste om ledarskap och lektionsplanering på en utbildning för ungdomar.
Sedan sov jag över hos bäste Elin där jag bjöds på hembakad pizza, hembakad kaka och hembakat bröd. Elin hade en mycket snygg mössa från Costo, ett finskt designföretag som till stor del använder återanvänt material i sina produkter.

I dag var vårt mål att hitta ett loppis som hade öppet, ni kan gissa glädjen när mitt absoluta favoritloppis i Åbo, Mimmin Kirppis, hade öppet.
Fint sminkbord.
En hund som vi hälsade på.
Fina trälådor och allt möjligt smått att titta på.
Sladden!
Om någon Åbo-bo blev sugen på kopparna jag köpte på Täby bakluckeloppis ska ni skynda er till Kalevavägen 11. Fem koppar för fem euro.
Jag skulle gärna ha en så här färgglad kappa. Men den här var för stor.
Elin drabbades av svår beslutsångest när hon skulle köpa en filt.
Och jag råkade köpa en till hatt. Jag är fortfarande inte helt övertygad om det här med hatt men ändå kunde jag tydligen inte låta bli.

4 november 2011

Stämpel

I Vasa förra veckan gick jag in via Stämpelcentralen och köpte en sån där stämpel med inbyggd färgdyna, en som man själv får plocka in texten i. Det är så roligt, fast de små gummiplupparna är sjukt små.

Jag tycker om den där lite gammalmodiga, "heimlaga" stilen som den här stämpeln ger.

3 november 2011

Pysselintresserade i Helsingfors?

Ni som hängt här länge minns kanske i början av 2010 när jag bodde i Åbo och efterlyste en kreativ grupp via bloggen. Och hur vi träffades nu som , virkade, pysslade och umgicks. Nu efterlyser Mymmeli pysselsällskap i Helsingfors. Klicka in dig på hennes inlägg HÄR och ta kontakt med henne om du är intresserad. Jag kan verkligen rekommendera, jag fick nya, goda vänner i min grupp!

Jag sydde mig en randig tröja

En sömnadsbeställning jag fått omfattar sömnad i mycket elastiskt tyg. Bäst att öva lite, tänkte jag eftersom jag inte har sytt trikå på vem vet hur länge (vem vet om ens någonsin på mina egna maskiner). Jag överraskade mig själv och köpte några nya tygbitar i tygaffären igår. Det här gulvit-randiga tyget fastnade i handen fast det egentligen var något annat jag var ute efter.
Jag gjorde mönster, klippte och överlockade lite hit och dit och så blev det en tröja. Jag hade missbedömt längden, så den blev lite väl kort. Men med midjehöga kjolar och byxor fungerar den fint.
Jag blev positivt överraskad över hur pass bra det gick att få till en snyggt fållad halsurringning med mina hemsymaskiner. Och i min nya tröja begav jag mig sen ut i dimman på några ärenden.
Jag råkade impulsköpa tvättnötter. Det var på tiden att jag skaffade sådana.
Sen tog jag en snabb sväng via Röda Korsets loppis och köpte en lila mockakjol för 2 euro.

2 november 2011

Framsteg

Det här med firman går framåt. Etableringsanmälan är hårt på gång, jag har en bokförare, en ny bloggdesign är så småningom på gång, det har trillat in några sömnadsuppdrag, jag har anmält mig som försäljare på julmarknaden i Corner och kanske det bästa av allt. Jag har hittat en mentor!

1 november 2011

Hälsningar från köket!

Favoriter i köket är det aktuella temat i fabriken. Jag är glad för pluralformen, det skulle vara omöjligt att välja endast en favorit. Egentligen tycker jag om de flesta saker i mitt kök, här kommer nu en del.
Liksom många andra har jag haft en period då jag intensivt samlade på plåtburkar. Det är flera år sedan det lugnade ner sig och en del burkar har jag sålt vidare. Den bruna med spetsmönster är en av de första och en absolut favorit. Och så tycker jag att det är kul med den bruna lilla samlingen.
Den här tror jag aldrig att jag får för mig att sälja.
Färgglada mönster tycker jag om. Och så är det roligt att upptäcka att man har en massa udda grejer som passar ihop. Köksvågen är mammas gamla, resten köpt på loppis. Salt- och pepparströarna får jag inte nog av fast jag köpte dem för flera år sedan på Juthbacka marknaden. Termosen köpte jag för det häftiga mönstrets skull men efter en krissituation (tidsbrist och mögligt kaffe i min andra termos) började jag använda den och den håller värme hur bra som helst.
Det finns också nya saker i mitt kök, som Essence vinglas från Iittala. Även här en formförälskelse som hållit i sig i många år.
Så måste jag visa lite av alla udda skålar. Det blir lite som ett lapptäcke av det hela. De små äppelskålarna i pressglas är jag också lite kär i. Den gula skålen ungefär i mitten är Arabia, den köpte jag på marknad i somras för 5 €. Den röda skålen ovanför köpte jag för endast 50 cent (om jag minns rätt), färgen är lite bortsliten men det är något med den som tilltalar mig väldigt mycket.