Debatten om det nya husmorsidealet har snurrat en tid redan, speciellt i Sverige men åtminstone en del även i finlandssvenska medier. Om det finns läsare som inte alls följt med detta kan jag ge en kort inblick.
Den trend som verkar finnas band unga kvinnor att baka cupcakes och fixa i sitt hem har kallats ett nytt hemmafruideal och kritiserats hårt för att vara bakåtsträvande och rent av fräckt mot de kvinnor som tidigare kämpat för vår rätt i samhället och i arbetslivet. Underbara Clara som ibland har utpekats som en frontfigur för denna trend biter ifrån. Hon är feminist och frågar sig om en frigjord kvinna inte ska få välja? Clara har valt att arbeta i/med/kring hemmet, inte som sin mans obetalda hushållerska utan som egen företagare som de facto försörjer hela familjen.
Nå, nu verkar nästa provocerande kvinnoroll vara här, nämligen tanten!
Elin Ek vill med sin bok Supertanten ge tanten upprättelse. Hon kritiserar det slit- och slängsamhälle vi lever i och förespråkar sådana kunskaper och beteenden som kan anses som tanters. Som att inte slösa, laga och lappa, koka maten själv, ta hand om de saker man har, plocka bär osv.
När jag letade efter recensioner på boken hittade jag direkt tre kritiska inlägg och jag måste nog säga att det känns lite som att de här kritiska personerna inte vill förstå vad Elin menar, som när fan läser Bibeln (som Elin själv uttrycker det i radiointervjun jag tar upp längre ned). Jag känner ett starkt behov av att svara på de här kritiska inläggen. Så här kommer det.
Så här skriver Petra Jancov Picha på
BreakfastBookClub:
"Trots att den är fin, välgjord och humoristisk tycker jag att den samtidigt hyllar hemmafru-idealet med alla sin tips om hur man kokar långkok, syltar och saftar."Tips på hur man kokar långkok, syltar och saftar är väl snarare en hyllning till miljömedvetenhet. Hur man själv kan ta tillvara på det naturen har att ge. Det är smart för miljön, ekonomin och din egen hälsa. Inget som endast hemmafruar kan göra utan även den manligaste mästerkocken. Jag ser det inte som en fråga om
vem som gör det utan
varför man gör det - det är hållbart och smart!
Ingrid Lindqvist har skrivit krönikan
Bort med tassarna från tanten på dagensbok.com. Jag tycker hon skriver ganska hånfullt om den här boken. Här kommer några utdrag.
"Jag är tant. Åtminstone var jag det tills nyligen då Elin Ek la beslag på tantbegreppet . . . Nu måste man svara rätt i ett tantquiz för att få vara äkta tant . . . Minst en miljon kvinnor från medelåldern och uppåt, helt olika individer, kvinnor med helt olika intressen och färdigheter blir med quizen fråntagna den självklara rätten att vara tanter. Begreppet tas istället över av yngre kvinnor som vill leka tant." Och håll i er för här kommer det bästa
"Jag har inte läst boken men..."Jag måste säga att jag tycker det är ganska fräckt att skriva en osande spydig krönika om en bok, utan att ha läst den. Redan på första sidan i boken står följande ord:
"För vissa har tanten plisserad kjol, för andra har hon lila hår, för somliga fyller man tant vid 50 och sedan träffar man 75-åringar som aldrig skulle kalla sig tant. Några är rädda för tanter - och andra för att bli en. Alla har sin uppfattning om vem tanten är och vad som är tantigt."Det där med tantquiz:et är nog menat med humor och bör tas med en nypa salt. Det tror jag man märker om man läser boken.
Sen lyssnade jag på
Tantfrossa på Kulurradion:Nya vågen, P1. Efter tips av en
läsare här på bloggen. Vid knappt 15 min börjar en diskussion om tanttrenden med Elin Ek, Jenny Damberg och Barbro Hedvall. Det är intressant, lyssna gärna om ni har tid.
Barbro säger bl.a. att hon tycker det hela är bisarrt, hon har växt upp då de riktiga tanterna fanns och de var något helt annat, säger hon. De var kvinnor med ofta små omständigheter som tvangs vara sparsamma och ordentliga, och ganska tråkiga. Hon säger också att det här med att byta gardiner är tjafs, man har väl annat, viktigare att göra.
Elin håller med om att gardiner är en liten, fånig sak men lyfter upp det här med antikonsumtion som en viktig sak inom "tantskapet".
Det pratas också om att tanttrenden romantiserar något som förut var, som Barbro nämnde, tvång. De "riktiga" tanterna hade inget val.
Och jag skulle väl gissa att det är någonstans där som debatten blir känslig och provocerande. Vi som är unga idag kan välja att konsumera mindre och plocka våra egna bär. Vi tycker det är en bra grej och höjer upp tanten som förknippas med sådana handlingar. Medan de som hör till äldre generationer känner sig förolämpade när vi yngre får tanten (som levde ett hårt liv) att framstå som trendig och piffig.
Man kan se var det skär sig. Men samtidigt tycker jag det verkar finnas en ovilja att förstå varandra. För båda parterna tycker ändå lika om en del saker, t.ex. att det är en viktig sak att värna om miljön och tänka efter.
Så länge tanttrenden handlar om att man vill ta vara på kunskap och vettiga värderingar och föra dem vidare, och dessutom ge tanterna äran för det, så tycker jag det är en bra sak. Men jag tycker personligen att tant-begreppet också innefattar en viss ålder, där kan jag ge "tanttrendsmotståndarna" rätt. Jag skulle inte säga att jag själv ÄR en tant (ännu), men jag har kanske en del tantiga beteenden och åsikter, och är stolt över det. Jag tycker att ordet tant ska användas med kärlek och respekt, det ska inte kännas som ett skällsord.
Och jag tycker att man ska se tanttrenden mera som en upprättelse än som en förolämpning.
Vad tänker ni om tanter och tanttrend?